Den knasiga sanningen om virvelnäbber
Det finns en gammal berättelse bland parkens djurvakter om hur Virvelnäbben egentligen fick sin näbb. Sägs det att de första Virvelnäbbarna bodde högt uppe på Snurrfjällens klipphyllor där vinden aldrig slutade blåsa. För att inte trilla av fick de med åren lära sig att snurra med vinden istället för emot den. De snurrade så mycket att hela kroppen fick de karaktäristiska virvlarna i pälsen. Men den riktigt långa näbben – den kom till av ett annat skäl. En virvelnäbb vid namn Pims ska ha försökt nå ett kottfrö som fastnat djupt inne i en tallkotte, och sträckt sig så länge och enträget att näbben helt enkelt växte kvar i det läget. Om det är sant vet ingen. Men kottar försvinner fortfarande med förundransvärd snabbhet när en Virvelnäbb är i närheten.
