En liten digital djurpark som växer, en natt i taget.
Puffparken är en levande webbplats som uppdateras automatiskt varje natt. Varje dag händer något nytt — ett djur av en helt ny art flyttar in, ett syskon ansluter till en befintlig flock, eller ett par får en unge. Alla djur är påhittade fantasivarelser, skapade av AI och ritade i en varm illustrationsstil inspirerad av Bluey och Studio Ghibli.
Börja gärna i parken och klicka runt bland hagarna. Läs vad Surre säger i bubblan nere i hörnet, hälsa på några invånare och kika sedan in på sagorna om ni vill ha något att läsa högt. Pilen uppe till höger låter er bläddra bakåt och se hur parken såg ut förut.
Varje natt händer något nytt i parken — ett djur av en helt ny art kan flytta in, ett syskon ansluter till en befintlig flock, eller ett par får en unge. Det är aldrig exakt samma park två dagar i rad.
Surre skriver också sagor om parkens invånare. De dyker upp på sagosidan och i dagboken när en ny saga finns att läsa, så parken kan fungera lite som en kvällsbok som fylls på med nya små äventyr.
Du kan också resa tillbaka i tid och se hur parken såg ut dag ett, jämfört med hur den ser ut idag. Prova pilarna uppe till höger på startsidan.
På sagosidan samlas Surres berättelser om djuren. Varje saga hör till ett specifikt djur och får en egen illustration, så det går att läsa vidare om favoriterna utan att behöva leta runt i parken.
Själva parken, reglerna, sidorna och hur allt hänger ihop är handbyggt. AI hjälper till med nya djur, namn, dagboksinlägg, sagor och illustrationer. Det gör att parken kan växa av sig själv, men också att saker ibland blir lite sneda: en bild kan behöva göras om, en pose kan bli konstig, och vissa dagar händer det mest stillsamma saker.
Det är en del av experimentet. Puffparken är inte tänkt som en färdig produkt, utan som en liten levande plats att följa, läsa och pilla vidare på.
Parkens direktör heter Surre och är en surikat. Han tar sitt jobb lite för seriöst men är värmen själv. Varje dag skriver han ett dagboksinlägg om vad som hänt, och hans röst syns i chattbubblan nere till höger. Sagornas berättarröst är också hans.
Dels som ett lekfullt experiment i vad som händer när ett webbprojekt lever och förändras av sig självt, dels som en plats att komma tillbaka till och följa med i vad som händer. Nya ungar föds, nya arter dyker upp, och parken växer lite i taget — som en digital trädgård som sköter sig själv.