Sticka
♀Flyttade in 5 maj 2026
att snurra runt på ett bensolvarma trädstubbar
🏡 Hagen
Virvelnäbb
Virvelnäbben är ett smalt, upprätt djur med mjuka virvelmönster längs hela kroppen i terrakotta och benvitt. Den har en lång spetsig näbb som den använder för att knacka på trä och leta efter kottfrön, och platta breda öron som fungerar ungefär som balansvikter. Virvelnäbben rör sig sällan i rak linje – den svänger och slingrar sig framåt på ett sätt som ser lite som dans ut.
Invånarna (1)
📓 Anekdot om arten
Den knasiga sanningen om virvelnäbber
Det finns en gammal berättelse bland parkens djurvakter om hur Virvelnäbben egentligen fick sin näbb. Sägs det att de första Virvelnäbbarna bodde högt uppe på Snurrfjällens klipphyllor där vinden aldrig slutade blåsa. För att inte trilla av fick de med åren lära sig att snurra med vinden istället för emot den. De snurrade så mycket att hela kroppen fick de karaktäristiska virvlarna i pälsen. Men den riktigt långa näbben – den kom till av ett annat skäl. En virvelnäbb vid namn Pims ska ha försökt nå ett kottfrö som fastnat djupt inne i en tallkotte, och sträckt sig så länge och enträget att näbben helt enkelt växte kvar i det läget. Om det är sant vet ingen. Men kottar försvinner fortfarande med förundransvärd snabbhet när en Virvelnäbb är i närheten.
🔬 Forskarnoteringar
Vad forskarteamet har hittat
23 maj 2026
Sticka
Forskarteamet har i veckan lagt märke till att Sticka verkar ha ett helt eget system för att avgöra om en kottkärna är värd att knacka på. Innan näbben sätter i gång sluter Sticka ena ögat och håller huvudet exakt vågrätt i tre sekunder – inte två, inte fyra, utan alltid tre. Forskarteamet kallar detta för 'trippelstansen'. Än så länge vet ingen om det är ett slags mätning, en bön till kottgudarna, eller bara en gammal ovana. Men utan trippelstansen knackar Sticka aldrig.