Skvalp och den hemliga tidvattenpölen

En tidig morgon när solen precis började värma klipporna vid Puffparken, upptäckte Skvalp något märkligt. Mellan två stora stenar hade det bildats en alldeles ny liten pöl över natten. Vattnet glittrade i en konstig lila färg, och små bubblor puttrade upp till ytan. Skvalp klampade närmare med sina snabba små steg, nyfiken som alltid.

När hon kikade ner i pölen såg hon något som rörde sig där nere. Det var en pytteliten krabba som satt fast under en sjöstjärna och inte kunde ta sig loss. Krabban viftade med sina klor och såg väldigt ledsen ut. Skvalp visste att hon måste hjälpa till!

Hon sträckte försiktigt ner sin långa hals mot vattnet, men sjöstjärnan var hal och svår att flytta. Salta vattenstänk träffade hennes blekturkosa rygg och det kändes skönt. Till slut fick hon en idé – hon hämtade en av sina gömda snäckor och använde den som en liten spade.

Med snäckans hjälp lyckades Skvalp försiktigt lyfta sjöstjärnan åt sidan. Den lilla krabban kilade genast upp ur pölen och dansade av glädje på den solvarma klippkanten. Den klickade tacksamt med klorna mot Skvalps nos.

Krabban visade sig heta Klick och ville gärna bli vän med Skvalp. Tillsammans utforskade de resten av tidvattensremsorna hela dagen. De hittade tre nya gömställen för snäckor och skrattade åt hur sanden fastnade i Klicks små ben.

När kvällen kom satt de två nya vännerna på en varm klippa och tittade på solnedgången. Skvalp kände sig varm och glad inuti. Ibland hittar man de bästa vännerna på de mest oväntade ställen, tänkte hon och log sitt breda tångklamparleende.