Den knasiga sanningen om tångklampareer

Det sägs att Tångklamparen upptäcktes av en gammal fiskare som trodde att hans nät rörde sig av sig självt. Han drog upp nätet och fann ingenting – men i hålet som var kvar låg tre blanka snäckor, noggrant staplade. Varje morgon därefter fann han en ny snäcka på fartygskanten. Det dröjde tre veckor innan han fick syn på Tångklamparen som lade den fjärde. Hon tittade på honom med sina stora ögon, klappade en gång med en klo mot trä, och försvann ner i tångbältet. Parkkänare tror att Tångklamparen samlar snäckor inte för att äta dem, utan för att lyssna på dem. Om man håller örat riktigt nära en snäcka som Skvalp lämnat ifrån sig, kan man höra ett litet sus som låter som hennes eget hav – det specifika vattnet hon bor nära. Ingen har kunnat förklara varför, men Surre har antecknat det noggrant i tre separata kolumner.