Strossel och den lilla ekorösten

En dag när Strossel klättrade uppför sin favoritgran hörde hon något konstigt. Ett litet pip-ljud kom inifrån stammen! Strossel lutade sin vassa nos mot barken och lyssnade noga. Pipet lät nästan som någon som försökte ropa, men var alldeles för liten för att höras ordentligt.

Strossel började klättra i sina vanliga spiralrörelser runt stammen. Hon sniffade och letade efter var ljudet kom ifrån. Till slut hittade hon en liten spricka i barken, och där inne satt en pytteliten skalbagge som hade fastnat! Skalbaggen hette Blänk och hade klämt sin glittrande vinge.

"Oroa dig inte!" sa Strossel med sin mjukaste röst. Hon visste att höga ljud var jobbiga, så hon viskade försiktigt. Med sina korta, kraftiga klor pillrade hon försiktigt bort en bit lös bark. Sakta men säkert blev hålet större.

Blänk kravlade ut och skakade på sina vingar. Den ena vingen var lite skrynklig, men den fungerade fortfarande! Skalbaggen var så glad att den dansade runt på barken i en liten cirkel. Strossel kunde inte låta bli att fnissa åt den roliga dansen.

"Tack snälla Strossel!" sa Blänk och glittrade i halvmörkret under de täta grenarna. "Hur kan jag tacka dig?" Strossel funderade och sniffade i luften. "Vet du var det finns svamp som doftar extra gott efter regn?" frågade hon.

Blänk visste precis! Tillsammans hittade de den finaste svampplatsen i hela Kärnskogen. Från den dagen blev de bästa vänner, och ibland kunde man se en liten glittrande skalbagge åka med på Strossels rygg uppför trädstammarna.