Den knasiga sanningen om barkklättrareer
Historien om hur barkklättraren upptäcktes är lite skrattretande. En gammal parkvakt vid namn Bertil trodde länge att skogarna var hemsökta – varje morgon hade träden fått nya kringsmönster av skrapmärken i en spiral upp mot toppen. Han ritade kartor och satte upp fällor av den sortens som fångar ingenting alls. Till slut en tidig novembermorgon satt han alldeles stilla vid en gammal gran och väntade. Och då dök hon upp – en liten barkklättrare som hette Nubbis och som spiralskruvade sig uppåt med sådan koncentration att hon inte märkte Bertil förrän hon var näsa mot näsa med honom på en knölig gren. De stirrade på varandra i sju sekunder. Sen vände Nubbis och skruvade sig ner igen, och Bertil gick hem och åt frukost och sa aldrig mer ett ord om det.
