Frusen och den sjungande isbubblans hemlighet

En tidig vintermorgon, precis innan gryningen målade himlen rosa, svävade Frusen över den frusna Spegelsjön. Hans långa svans balanserade fint i luften medan han lyssnade på sitt favoritljud – isen som knak-knak-knakade under honom. Men plötsligt hörde han något konstigt: en liten melodi som kom inifrån sjön!

Frusen lutade sig närmare isytan och såg en stor bubbla fångad under isen. Bubblan glittrade i blått och grönt, och varje gång isen knakade så sjöng bubblan en ny ton. "Å nej," tänkte Frusen, "den måste vara ensam där nere!" Hans gulbeiga fläckar lyste varmt i mörkret medan han funderade på hur han kunde hjälpa.

Han svävade iväg till sin vän Mossa, en liten skogsmyra som bodde vid kanten av parken. "Mossa, jag behöver din hjälp!" ropade Frusen så tyst han kunde, för han gillade ju inte höga ljud. Mossa gäspade men följde genast med, nyfiken på den mystiska sjungande bubblan.

Tillsammans hittade de en tunn spricka i isen. Mossa var så liten att hon kunde krypa ner och knuffa bubblan uppåt, medan Frusen värmde sprickan med sin mjuka nos. Sakta, sakta steg bubblan upp genom isen som genom trolleri.

När bubblan äntligen nådde ytan sprack den med ett litet "pling!" – och ut flög hundra små glittrande snöflingor som dansade runt dem. Det visade sig att bubblan var en gammal vinterönska som någon glömt bort för länge sedan. Nu var önskan äntligen fri!

Frusen och Mossa såg på medan snöflingorna virvlade upp mot den ljusnande himlen. "Tack för att du väckte mig," viskade Frusen till Mossa och log sitt tysta islodjur-leende. Sedan svävade han hem till sina grottorna, precis lagom till att morgonmörkret försvann – med ett hjärta fullt av ny vänskap och magi.