Rappel och den lilla sandkrabban

En solig morgon vid Klapperbukten låg Rappel halvt begravd i den fuktiga strandsanden. Hans pärlemoaktiga buk glittrade i solljuset medan han lyssnade på vågorna som slog mot klipporna. Plötsligt kände han något som kittlade på hans varma rygg. Någon liten knipsade försiktigt på hans snäcksamling!

Rappel vände sig långsamt om och fick syn på en pytteliten sandkrabba som försökte lyfta en av hans finaste snäckor. 'Hallå där lansen!' sa Rappel förvånat. Den lilla krabban tappade snäckan och gömde sig bakom en sten. Den verkade väldigt rädd.

Rappel slingrade sig försiktigt närmare och såg att krabbans ena klippa var sprucken. 'Åh, du letar efter ett nytt skal att skydda dig med,' förstod Rappel. Han plockade fram en liten rund snäcka som glänste rosa i solen. 'Den här är precis i din storlek.'

Krabban kröp fram och provade snäckan. Den passade perfekt som en liten hatt! Krabban dansade i en cirkel av glädje, och Rappel kunde inte låta bli att skratta åt den roliga lilla dansen. 'Du får heta Knips,' bestämde Rappel.

Från den dagen hjälpte Knips Rappel att hitta nya snäckor i sanden. Med sina små klippor kunde Knips gräva fram skatter som Rappel aldrig hade hittat förut. Tillsammans klapprade de ihop snäckor medan solen värmde stenarna runt dem.

Nu hade Rappel både en fin samling och en ny vän. Och varje kväll, när vågorna sjöng dem till sömns, låg de bredvid varandra i den mjuka strandsanden. Puffparken hade blivit lite mysigare igen.