Den knasiga sanningen om klapperskjuler

Första gången parkens personal hörde Rappels art var det en tidig morgon vid Klapperbukten. Någon trodde att det haglade. Det haglade inte. Det var tre klapperskjul som sorterade snäckor på en flat sten. De verkar ha ett eget system för vad som är en bra snäcka och vad som inte är det, men ingen har riktigt kunnat lista ut reglerna. Runda snäckor hamnar till höger. Spiralsnäckor hamnar i mitten. Platta snäckor kastas tillbaka i vattnet med en liten ploppande rörelse. En gång försökte biolog-assistenten Vilda flytta en hög för att titta under den. Klapperskjulet som ägde högen stirrade på henne i trettiosex sekunder utan att röra sig. Sen began han om från början. Hela högen. Vilda satte tillbaka snäckan exakt där hon hittade den och gick därifrån mycket försiktigt.