Glöd och den kylda kaktusens hemlighet

En varm eftermiddag stod Glöd på sin favoritklippa och räknade sanddyner. Hon hade kommit till dynnummer fjorton när hon hörde ett litet pip. Bakom den stora kaktusen satt en pytteliten sandbagge som darrade av kyla, fast solen sken varmt.

Glöd lutade sitt stora huvud åt sidan och blinkade med sina ovala ögon. 'Hur kan du frysa?' frågade hon förvånat. Sandbaggen pekade på kaktusen som hade börjat glittra med små iskristaller på bladen. Det var det konstigaste Glöd någonsin sett i öknen!

Med långa, försiktiga steg gick Glöd runt kaktusen för att undersöka. Där hittade hon en liten blå sten som pulserade med kyla. Någon måste ha tappat den, tänkte Glöd, och den fryser allt omkring sig.

Glöd fick en idé. Hon lyfte försiktigt stenen med munnen och bar den till en varm klippa i solskenet. Sakta smälte kylan bort och stenen blev varm och vanlig igen. Sandbaggen slutade darra och gjorde ett glatt litet hopp.

När skymningens orange ljus färgade himlen satt Glöd och sandbaggen tillsammans på den varma klippan. De delade svalkan under ett kaktusblad och såg på hur dynerna glödde i kvällsljuset. 'Du får gärna räkna dyner med mig imorgon,' sa Glöd med ett leende.

Sandbaggen nickade ivrigt och kröp ihop bredvid sin nya vän. Från den dagen hade Glöd alltid sällskap när hon vakade över sandslätten. Och den mystiska stenen blev en fin liten dekoration på hennes favoritklippa.