Kira och den blinkande skatten

En kväll när solen började färga himlen orange, hittade Kira något konstigt i sanden. Det var ett litet sandkorn som blinkade mycket starkare än alla andra. Hon nyfiket nosade på det och plötsligt studsade det iväg som en liten hoppande böna!

Kira slingrade sig efter det blinkande sandkornet över dynerna. Det lilla kornet var busigt och gömde sig bakom stenar och i små gropar. Varje gång Kira nästan nådde fram, hoppade det vidare med ett litet 'pling'-ljud.

Till slut stannade sandkornet vid en stor, varm sten som fortfarande var ljuvlig från solen. Där satt redan en liten skalbagge och putsade sina vingar. 'Åh, förlåt!' pep skalbaggen. 'Det där är min studssten, den rymde från min samling!'

Skalbaggen hette Milo och han samlade på speciella stenar som kunde studsa. Kira tyckte det var det roligaste hon hört. De skrattade tillsammans medan studs-stenen hoppade runt dem i cirklar.

Milo fick tillbaka sin studssten och Kira fick en ny vän. De bestämde sig för att träffas vid den varma stenen varje kväll. Kiras pärlemoskimrande fläckar glittrade extra fint när hon var glad.

Och medan den första svala kvällsvinden smekte dem båda, visste Kira att Puffparken alltid hade nya äventyr gömda i sanden. Man behövde bara följa det som blinkade.