📓 Anekdot om arten
Den knasiga sanningen om sandspeglaer
Sandspeglan upptäcktes av parkens grundare när han en dag tyckte sig se en spricka i en sanddyn – men sprickan rörde på sig. Det visade sig vara Kiras gammelmormors gammelmormor som slingrade sig fram längs dynkanten i skymningen. Fläckarna på ryggen är faktiskt inte päls alls, utan tunna skiftande fjäll som lutar sig mot ljuset och skickar tillbaka det i mjuka glimtar. Gamla ökensägner påstår att om en Sandspegla stannar helt stilla på en sten och blundar, kan man se en bild av kvällshimmeln i dess rygg – men ingen i parken har fått bekräftat detta ännu. Surre försökte en gång fotografera fenomenet men råkade snubbla på sin anteckningsbok precis i rätt ögonblick, och Kira gled iväg utan att röra en enda sandkorn.
