Pors och den mystiska issången

En tidig vintermorgon vaknade Pors av det vackraste ljud han någonsin hört. Det lät som tusen små silverklockor som pinglade högt uppe i granarna. Han klättrade snabbt upp i sin favoritgren och hängde upp och ner för att lyssna bättre.

Ljudet kom från den stora granen vid Silversjöns strand. Pors svingade sig från gren till gren med sina långa ben tills han hittade källan till musiken. Det var istappar som hängde i rader längs grenarna, och morgonvinden fick dem att slå mot varandra som ett litet instrument.

Men Pors såg att solen började krypa över trädtopparna. Snart skulle den smälta hans underbara issång! Han stod alldeles stilla och tänkte så hårt att hans isblå päls nästan lyste.

Då fick han en idé. Han samlade mjuk nysnö som ännu låg kvar på de skuggiga grenarna och lade den försiktigt runt istapparna. Snön blev som en liten filt som skyddade dem från solens varma strålar.

Hela dagen kunde Pors ligga i granen och lyssna på den tindrande musiken. Andra djur i Puffparken kom för att höra på också, men de var tysta och försiktiga för de visste att Pors inte gillade buller.

När kvällen kom tackade Pors istapparna genom att hänga upp och ner bredvid dem. Han somnade till deras mjuka melodi och drömde om ännu fler snöiga morgnar vid sin älskade Silversjö.