Den knasiga sanningen om granrullareer

Det var en parkarbetare vid namn Birgitta som först märkte Granrullarna, fast hon trodde länge att de var ovanligt blåaktiga granar. Det var något med hur de stod – alldeles orörliga mot stammen, armarna tätt intill kroppen, blicken riktad uppåt. Sedan vinkade en av dem. Birgitta satt ner i snön av förvåning och åt resten av sin smörgås lite fortare än vanligt. Det visade sig att Granrullaren är expert på att läsa av granträdens humör. Hur? Genom att krama om stammarna en kort stund på morgonen och sedan nicka eftertänksamt. Vad det innebär vet ingen riktigt. Men Granrullarna verkar alltid veta exakt var det snart ska falla en ny snöklump, och de kliver undan precis i tid. Det kallas i parken för 'granprat', och Surre misstänker att det är en mer sofistikerad vetenskap än den ser ut.