Säv
📓 Anekdot om arten

Den knasiga sanningen om granrullareer

Det var en parkarbetare vid namn Birgitta som först märkte Granrullarna, fast hon trodde länge att de var ovanligt blåaktiga granar. Det var något med hur de stod – alldeles orörliga mot stammen, armarna tätt intill kroppen, blicken riktad uppåt. Sedan vinkade en av dem. Birgitta satt ner i snön av förvåning och åt resten av sin smörgås lite fortare än vanligt. Det visade sig att Granrullaren är expert på att läsa av granträdens humör. Hur? Genom att krama om stammarna en kort stund på morgonen och sedan nicka eftertänksamt. Vad det innebär vet ingen riktigt. Men Granrullarna verkar alltid veta exakt var det snart ska falla en ny snöklump, och de kliver undan precis i tid. Det kallas i parken för 'granprat', och Surre misstänker att det är en mer sofistikerad vetenskap än den ser ut.

Sagor om Säv
1 / 1
Säv och det hemliga isansiktet
1
18 juni 2026

Säv och det hemliga isansiktet

En dimmig morgon vid Silversjön upptäckte Säv något alldeles särskilt. Där, på en sten vid vattenbrynet, hade frosten bildat ett litet ansikte med runda ögon och ett snett leende. Säv stod alldeles stilla med sina långa ben och tittade på det i flera minuter. Hon viskade för sig själv: "Du är den finaste jag hittat hela vintern."

2
🔬 Forskarnoteringar

Forskarteamet har ännu inte publicerat några noteringar om Säv. Återkom snart!