Den knasiga sanningen om klocködlaer

Klocködlan fick sitt namn av en gammal parkväktare vid namn Bertil, som en gång hörde ett egendomligt ljud ute i öknen – ett svagt, metalliskt 'tling' som upprepades jämnt. Han följde ljudet i tre timmar och hittade till slut en hel skara klocködlor som värmde sina svansar mot ett block av vulkanisk bergkristall. När svansen värms tillräckligt vibrerar den med ett ljud som liknar en liten klocka – därav namnet. Bertil trodde länge att han hittat ett musikaliskt fenomen. Det visade sig att klocködlorna egentligen bara kliade sig mot stenen. Men han behöll namnet ändå, för det lät så fint. Sedan dess vet alla att om man hör ett svagt 'tling' i ökengryningen, ska man inte bli orolig. Det är bara en klocködla som är lite klåfingrig.