Den knasiga sanningen om sandöronareer

Det var en gammal ökenvandrare som först la märke till sandöronarna – eller rättare sagt, trodde att han såg stenar som plötsligt gömde sig. Han satte sig ned i solen och väntade i tre timmar. Ingenting hände. Sen reste han sig för att gå, och i samma ögonblick rullade tio stenar i väg åt tio olika håll. Det visade sig att sandöronarna är mästare på att hålla sig alldeles, alldeles stilla när någon tittar på dem. De verkar tycka att rörelse är lite pinsamt om man inte har bestämt sig ordentligt för vart man ska. En sandöronare tar i genomsnitt sjutton minuters paus mellan varje steg på förmiddagen. På kvällen, när solen sjunker, tar det bara fyra sekunder – för då har hon bestämt sig.