📓 Anekdot om arten
Den knasiga sanningen om tummelurer
Tummelurens breda öron fungerar som finstämda skålar för ljud. Arten sorterar ljud efter 'mjukhet' – vindpust, droppande vatten och insektssurr registreras med öppna öron, medan plötsliga skramlande ljud får öronen att fällas ihop på en halv sekund. Det sägs att den allra första tummeluren hittades därför att en herde kunde höra den inte höra honom – det var som ett tomrum av tystnad mitt i skogen, en plats där alla ljud verkade ducka. Han följde tystnaden och fann tummelurens lergruva.
