Den knasiga sanningen om skällbocker

Skällbocken fick sitt namn av en gammaldags missuppfattning. När parkens förste djurvaktare, en ganska döv gubbe vid namn Bertil, hörde det sorgsna mullrande ljud som arten ibland gör i gryningen, trodde han att det kom från en gammal hund som skällt. Han antecknade 'skällande djur, bockliknande' i sin loggbok, och namnet fastnade för alltid. Sanningen är att Skällbocken inte alls skäller. Det dova mullret hon gör låter mer som när man råkar sätta ner en tung träfat på ett golv – ett mjukt, tungt duns som sprider sig längs marken och faktiskt får daggmaskar att krypa upp till ytan. Vissa säger att Skällbocken använder vibrationerna för att hitta de bästa mossfläckarna. Andra säger att hon bara gillar att höra hur skogen svarar. Båda kan ha rätt.