Den knasiga sanningen om vågvandrareer

Den allra första vågvandraren hittades av en gammal fiskare vid namn Holger, som trodde att han hade dragit upp en flytande melon i sitt nät. Han lade melonen på däcket, och den rullade tillbaka i havet av sig själv. Holger pratade om det i femtio år. Det sägs att vågvandrare egentligen är havets egna bubblor som tröttnade på att spricka och bestämde sig för att bli något lite mer permanent istället. De sover alltid med kroppen halvt nedsänkt i vattnet, precis vid bräddningspunkten där en våg är som störst och finast. Om man ser en perfekt skummig bölja som rör sig lite konstigt längs stranden är det troligtvis en vågvandrare som testar om just den vågen är hans favorit för dagen. Hittills har ingen våg klarat granskningen till hundra procent – men Boja ger inte upp.