Gren och den försvunna mossan

En morgon i Halvmörkerskogen vaknade Gren av att något kändes fel. Hans favoritgren, där han brukade hänga alldeles stilla i timmar, var plötsligt kall och torr. All den mjuka mossan som brukat växa runt honom hade försvunnit över natten!

Gren slingrade sig försiktigt nerför tallstammen för att undersöka saken. Han rörde sig så långsamt och lugnt att en liten fågel landade på honom och trodde han var en gren. 'Ursäkta', viskade Gren artigt, och fågeln flög iväg med ett förvånat kvitter.

Nere vid rötterna hittade Gren ledtråden – små gröna spår av mossa som ledde bort mot en stubbe. Där satt en liten skogsmus och hade byggt den gosigaste lilla bädd av just hans mossa. 'Förlåt', pep musen, 'jag frös så mycket i natt!'

Gren tänkte efter. Han ogillade verkligen när saker rubbades från sin plats, men musen såg så liten och frusen ut. 'Behåll mossan', sa han till slut. 'Men kanske kan du hjälpa mig hitta ny mossa till min gren?' Musen nickade ivrigt.

Tillsammans letade de i halvmörkret mellan de täta tallarna. Musen sprang fram och tillbaka medan Gren gled lugnt efter. Snart hade de hittat den finaste, fuktigaste mossan i hela parken – den luktade till och med av regnstänk.

När solen äntligen kikade fram mellan grenarna låg Gren på sin gren igen, inbäddad i ny mjuk mossa. Och varje morgon kom den lilla musen förbi och vinkade. Fast hon var nog den enda i hela skogen som visste att Gren inte bara var en vanlig pinne.