Dipp och den sjungande klippan

En tidig morgon svävade Dipp längs Stenrevlarna och njöt av doften av salt och tång. Plötsligt hörde hon ett konstigt ljud – det lät som om någon sjöng inne i en av klipporna! Dipp stannade och lutade sitt stora huvud åt sidan. Vem kunde gömma sig där inne och nynna så vackert?

Dipp svävade försiktigt närmare och kikade ner i en liten spricka i klippan. Där nere satt en pytteliten krabba som blåste i en tom snäcka. Det var snäckan som sjöng! Krabban såg ledsen ut och slutade genast spela när hon fick syn på Dipp.

"Förlåt," pep krabban och gömde sig bakom snäckan. "Jag heter Krix och jag försöker öva, men jag är så dålig att jag måste gömma mig." Dipp log med sina stora ovala ögon och sa att det var den finaste sången hon hört hela morgonen. Krabban tittade fram och såg lite gladare ut.

Dipp föreslog att Krix kunde spela på en varm klipphylla där solen legat länge, för där var ljudet extra vackert. Men precis när de skulle flytta dit kom en kraftig vindby och knuffade Dipp rakt in i en tångbuske! Krix fnissade och hjälpte till att plocka tång ur Dipps fjädrar.

Till slut satt de tillsammans på den varma klippan medan solen glittrade i det grunda vattnet. Krix spelade sin snäcka och Dipp svävade precis ovanför vattenytan och lyssnade. Några små fiskar kom upp till ytan för att höra musiken, och till och med en sömnig sjöstjärna vinkade med en arm.

Från den dagen möttes Dipp och Krix varje morgon vid klippan för en liten konsert. Dipp hade fått en ny vän, och Krix vågade äntligen spela sin musik för alla i Pärlbukten. Och om du lyssnar noga vid havet tidigt på morgonen, kanske du också kan höra en liten snäcka som sjunger.