Snavra och den försvunna doften

En morgon vaknade Snavra i sin favoritekvista och kände genast att något var fel. Luften luktade... ingenting! Den underbara doften av gammal ek efter nattdagg var borta. Snavra skakade på sin vassa nos och bestämde sig för att lösa mysteriet.

Hon klättrade ner längs stammen i fina spiraler och undersökte barken noga med nosen. Varje spricka måste kollas ordentligt, det visste alla barkklättrare. Plötsligt kom Pluffen förbi och ropade att hon skulle skynda sig. Men Snavra skakade på huvudet – man kan inte rusa när man undersöker!

Vid den stora eken hittade hon något konstigt. Någon hade täckt hela stammen med torra löv som fastnat i kådan. Löven blockerade all den härliga doften från barken! Snavra räknade mossfläckarna runt trädet – sju stycken – och funderade på vad hon skulle göra.

Med sina korta, kraftiga klor började hon försiktigt plocka bort löven, ett i taget. Det tog lång tid, men Snavra gillade att göra saker ordentligt. Snart kunde hon känna den första lilla vågen av ekdoft sippra fram.

Till slut var alla löv borta och den underbara doften fyllde luften igen. Snavra hittade en perfekt spricka i barken och stannade där länge, bara för att njuta. En liten grå mus tittade upp och tackade henne – det var musen som råkat välta löven när hon byggde bo!

Snavra log med hela nosen och gungade på en smal gren i kvällssolen. Ibland löser man mysterier bäst genom att ta det lugnt och undersöka färdigt. Och den natten doftade hela Djupa Barkdalen precis som den skulle.