Fnask och den försvunna regndroppen

En morgon efter ett ljuvligt regn vaknade Fnask i Djupa Barkdalen och kände något underligt. Hans favoritdroppe – den stora, runda droppen som alltid hängde på tredje grenen upp i den gamla eken – var borta! Fnask kliade sig bakom örat med sin vassa nos och bestämde sig för att lösa mysteriet.

Han började klättra uppåt i sin fina spiralrörelse, ett varv, två varv, tre varv runt stammen. Fnask räknade högt medan hans kraftiga små klor grep tag i den mjuka lavbarken. "Fjorton, femton, sexton..." mumlade han och sniffade efter ledtrådar.

Högt uppe hittade han Strossel som låg utsträckt på den bästa mossbädden och såg mycket nöjd ut. "Har du sett min droppe?" frågade Fnask. Strossel gäspade och pekade mot ett hål i barken där något glittrade.

Fnask stack ner nosen i hålet och kände den underbara doften av mycelium – som jord och gammal höst. Där nere hade droppen rullat ner och vattnat ett litet svampbarn som just höll på att vakna! Den lilla svampen lyste svagt rosa och vinkade med sin hatt.

Fnask log sitt bredaste leende. Hans droppe hade inte försvunnit alls – den hade bara hittat ett viktigt jobb att göra! Han klättrade ner igen i sina fina spiraler och kände sig varm i hela bröstet.

Den kvällen delade Strossel faktiskt med sig av mossbädden, och Fnask somnade lycklig medan nya regndroppar började samlas på grenarna ovanför. Imorgon skulle det finnas nya droppar att titta på, och kanske ännu fler små svampbarn att upptäcka.