Sanno och det hemliga spiralmönstret

En kväll när skymningen lade sig över Puffparken upptäckte Sanno något konstigt i sanden. Mitt bland hans vanliga dyner hade någon ritat ett stort spiralmönster som han aldrig sett förut. Vem kunde ha gjort det? Sanno kliade sig bakom sitt långa öra och bestämde sig för att ta reda på mysteriet.

Han ställde sig helt stilla, precis som han brukade göra, och lyssnade på vindens toner. Vinden viskade om små tassar som trippat förbi tidigare på dagen. Sanno följde försiktigt de nästan osynliga spåren med sina långa, tysta steg.

Spåren ledde till en liten kulle där en pytteliten sandmus satt och grät. Musen hette Milo och hade gått vilse när han övade på att rita mönster i sanden. Nu visste han inte hur han skulle hitta hem igen.

Sanno satte sig ner på en fin, jämn yta bredvid Milo och väntade tålmodigt. Han pekade mot solen som precis nuddade horisonten och sa att de skulle följa det varma ljuset tillsammans. Milo torkade sina tårar och tog tag i Sannos mjuka päls.

De vandrade genom De sjungande dyndalen medan sanden visslade vackert omkring dem. Sanno räknade dynerna högt för att Milo inte skulle vara rädd, och snart kände den lilla musen igen sig. Där borta låg hans hem, precis bakom den tredje dynen!

Milo kramade Sannos långa ben och lovade att komma tillbaka och rita spiralmönster tillsammans. Sanno log och satte sig på sin favoritssten som fortfarande var varm efter den långa dagen. Nu hade han både ett nytt spiralmönster och en ny vän.