Lysa och den bortsprungna lövhögen

En grå morgon regnade det mjukt över Puffparken, precis som Lysa älskade. Hon skuttade ut från sitt mossiga bo i Stjärndalsskogen och kände regnet droppa på sina fluffiga öron. Hennes stjärnfläckar glittrade extra fint när de blev blöta. Det var den perfekta dagen för att rulla i löv!

Men när Lysa kom till sin favorithög av gyllene höstlöv var den borta! Bara några ensamma löv låg kvar på marken. Lysa sniffade i luften och såg att det fanns små spår som ledde mot dammen. Vem kunde ha tagit hennes fina lövhög?

Lysa följde spåren försiktigt och gömde sig bakom en sten när hon hörde fnissande ljud. Där borta satt tre små ekorrar som försökte bygga ett tak av löven, men det rasade hela tiden. De såg väldigt ledsna och förvirrade ut. Lysa förstod att de inte hade velat vara elaka – de behövde bara hjälp.

Hon tog mod till sig och hoppade fram. Ekorrarna blev först skrämda, men Lysa viskade lugnt att hon kunde hjälpa dem. Tillsammans hittade de pinnar att fästa löven med, och snart hade ekorrarna det finaste lilla tak någonsin. De tackade Lysa om och om igen.

Som tack visade ekorrarna Lysa en hemlig plats med den STÖRSTA lövhögen i hela parken. Lysa rullade och rullade tills hon var täckt av löv från nos till svans. Hon fnissade så mycket att hennes stjärnfläckar blinkade av glädje.

När kvällen kom gick Lysa hemåt med löv i pälsen och nya vänner i hjärtat. Hennes lysande fläckar visade vägen genom skymningen. Det hade blivit den bästa lövdagen någonsin, tänkte hon och kröp ner i sitt varma bo.