Knota och den försvunna svampdoften

En morgon vaknade Knota under sin favoritgran och kände att något var fel. Den härliga svampdoften som brukade sväva genom luften var helt borta! Knota rynkade på sitt stora runda huvud och svävade försiktigt iväg mellan trädstammarna för att ta reda på vad som hade hänt.

Hon letade överallt i sin skuggiga del av Puffparken. Bakom varje mossig sten och under varje fuktig rot tittade hon, men ingenstans fanns den mysiga doften. Då hörde hon ett litet pip från en gammal stubbe. Där satt en pytteliten svamplings som grät stora glittriga tårar.

Svamplingen berättade att han hade gått vilse från sin familj i Mörkstammsskogen. Han var så ledsen att han hade glömt att sprida sina sporer, och utan sporerna fanns ingen svampdoft. Knota nickade långsamt med sitt stora huvud och sa att hon kunde hjälpa honom hem.

De svävade tillsammans genom parken, men plötsligt kom de till en solig glänta. Knota stannade tvärtnyst och kisade obekvämt mot det starka ljuset. Svamplingen pekade mot andra sidan där skuggorna väntade. Knota tog ett djupt andetag och svävade så snabbt hon kunde genom solskenet, även om det kittlades lustigt på hennes runda kropp.

Till slut hittade de svamplingens familj under en jättelik gran där regndroppar fortfarande glittrade på barken. Alla de små svamplingarna kramade om varandra och började genast sprida sina sporer i luften. Den underbara doften fyllde skogen igen och Knota log sitt drömska leende.

Som tack fick Knota sitta på den finaste mossbädden i hela Mörkstammsskogen och lyssna på regnet som trummade mot grenarna ovanför. Hon satt alldeles stilla i flera timmar och kände sig som det lyckligaste lilla skogsväsendet i hela Puffparken.