Loka och den försvunna skuggstjärnan

En kväll när dimman låg tät över Rotgrotteskogen upptäckte Loka något konstigt. Hennes favoritsvamp, den stora gröna mössan där hon brukade samla regndroppar, hade försvunnit! Loka kliade sig på sitt stora runda huvud och blinkade med sina avlånga ögon. Vart kunde den ha tagit vägen?

Loka klättrade försiktigt längs de mossbeklädda stammarna och letade överallt. Hon hängde upp och ner från en gren och funderade så hårt att hennes långa fingrar nästan tappade taget. Då såg hon något glittra djupt inne bland rotvältorna. Kunde det vara ett spår?

Med smidiga hopp tog sig Loka fram genom halvmörkret som hon älskade så mycket. Bakom den största roten hittade hon lilla Pillerik, en rund skalbagge som grät stora tårar. Han hade råkat välta svampen när han försökte hitta ett ställe att sova på. Nu var han helt vilsen i den stora skogen.

Loka log sitt mjukaste leende och sträckte fram sina långa fingrar. Hon lyfte försiktigt upp Pillerik och satte honom på sin gröngrå rygg. Tillsammans klättrade de genom skogen medan träden viskade sina hemliga visor.

Till slut hittade de både svampen och ett perfekt litet bo under dess mössa, precis rätt storlek för en liten skalbagge. Pillerik snurrade runt av glädje och Loka fyllde svampmössan med nya regndroppar.

Från den dagen hade Loka en ny vän som bodde i hennes favoritsvamp. Varje kväll hängde hon upp och ner bredvid honom och tillsammans lyssnade de på lukten av fuktig bark och skogens tysta visningar. Och om du är riktigt tyst i Rotgrotteskogen, kanske du hör dem viska godnattsagor till varandra.