Den knasiga sanningen om pärlemurfäktareer

Det sägs att Pärlemurfäktaren en gång var en vanlig sandsnäcka som drömde om att se havet ovanför vattenytan. En natt rullade en stor våg in och sköljde bort snäckhuset – och när vattnet drog sig tillbaka låg djuret kvar på sanden, friheten som en varm filt runt kroppen. Sedan dess har arten varken velat ha skal eller ben. En gammal park-legend påstår att om man håller en tom snäcka mot örat på en molnig dag kan man höra en Pärlemurfäktare sucka av välbefinnande. Forskargrupper har försökt bekräfta detta i många år. Surre själv provar varje sommar. Han har ännu inte hört något, men han slutar inte hoppas.