Den knasiga sanningen om vingisbjörner

Det finns en gammal berättelse bland parkens vinterforskare om hur Vingisbjörnen egentligen hittades. En ensam kartläggare var ute på Vitbergsplatån en stormig februarinatt när hon såg vad hon trodde var ett nedfallet träd som rörde sig. Det rörde sig dock alldeles för mjukt och alldeles för rytmiskt. När stormen lade sig stod där en stor isblå björn med vingarna halvt utfällda, och ögonen halvslutna som om den sov stående. Kartläggaren stod kvar i trettio minuter utan att röra sig. Till slut snöade det igen, och den stora gestalten försvann in i ett virvlande vitt. I anteckningsboken stod det bara skrivet: 'Vitbergsplatån äger ett djur som inte skiljer sig från snön om den inte vill det.' Sedan dess har man vetat att Vingisbjörnen väljer vem den låter se sig.